Idag var jag och köpte julklappar. Det är alltid samma ångestladdad känsla över köpa julklappar. Fast i år var det jobbigare än vanligt för det enda jag kunde tänka på var vad jag skulle köpa till L för att i samma sekund inse att vi inte är tillsammans längre så henne ska jag inte köpa något till. Allting påminde bara om henne.

Jag har väldigt få att köpa julklappar till i år och det är rätt enkelt men samtidigt så får jag beslutångest för jag tror inte personerna kommer tycka om det jag köper. Samtidigt så känner jag inte personerna jag köper till speciellt bra. Alltid samma sak, någon trist skönhetsprodukt till morsan, bok till farsan (fast blev en tidningsprenumeration), DVD till brorsan och böcker till min svägerska. Nytt för i år är att jag själv ska köpa till min brorson. Den presenten är den ende jag faktiskt bryr mig om, samtidigt som jag får mest ångest över den.

Igår när min farsa var här igår så skulle det som vanligt frågas vad som hände mellan L och mig. Jag berättade att det var jag som gjorde slut men att jag ångrade mig direkt efteråt. Mina föräldrar skilde sig när jag var 5 och farsan berättade igår att jag hade sagt "när jag blir äldre ska jag aldrig skilja mig". Det bättrade inte precis på ångesten jag har över allt det.

Jag gick på stan idag och inne på Akademibokhandeln ville jag mest sätta mig ner och gråta. Alla minnen från tidigare jular, när det var roligare att köpa julklappar till Ls familj än min egen. Jag har skjutit upp att köpa julklappar för jag vill inte konfrontera tankarna.