Idag var jag och köpte julklappar. Det är alltid samma ångestladdad känsla över köpa julklappar. Fast i år var det jobbigare än vanligt för det enda jag kunde tänka på var vad jag skulle köpa till L för att i samma sekund inse att vi inte är tillsammans längre så henne ska jag inte köpa något till. Allting påminde bara om henne.

Jag har väldigt få att köpa julklappar till i år och det är rätt enkelt men samtidigt så får jag beslutångest för jag tror inte personerna kommer tycka om det jag köper. Samtidigt så känner jag inte personerna jag köper till speciellt bra. Alltid samma sak, någon trist skönhetsprodukt till morsan, bok till farsan (fast blev en tidningsprenumeration), DVD till brorsan och böcker till min svägerska. Nytt för i år är att jag själv ska köpa till min brorson. Den presenten är den ende jag faktiskt bryr mig om, samtidigt som jag får mest ångest över den.

Igår när min farsa var här igår så skulle det som vanligt frågas vad som hände mellan L och mig. Jag berättade att det var jag som gjorde slut men att jag ångrade mig direkt efteråt. Mina föräldrar skilde sig när jag var 5 och farsan berättade igår att jag hade sagt "när jag blir äldre ska jag aldrig skilja mig". Det bättrade inte precis på ångesten jag har över allt det.

Jag gick på stan idag och inne på Akademibokhandeln ville jag mest sätta mig ner och gråta. Alla minnen från tidigare jular, när det var roligare att köpa julklappar till Ls familj än min egen. Jag har skjutit upp att köpa julklappar för jag vill inte konfrontera tankarna.

Snart är det jul och då ska man umgås med familjen igen. Jag trivs inte att umgås med min familj. Oftast är det väldigt krystat och jag vill mest sitta mig i ett hörn med min laptop och lyssna på min iPod. Enda som gör det värt denna julen är min brorson som är helt underbar. Han är ännu oförstörd för världen och jag ska göra mitt bästa att vara där för honom om han behöver mig. Tyvärr bor han långt borta så möjligheten för träffas är inte så stor.

Förra året var jag med min familj med min dåvarande flickvän men tre år i rad innan dess var jag hos min dåvarande flickväns familj. Jag tyckte bättre om hennes familj än min egen. Min egen är bara skadad.

Min pappa var hos mig idag för att lämna julklappar till min bror och hans familj. När han ringde så kunde jag direkt höra att han hade druckit. Jag hoppades på att han skulle komma snabbt och lämna sakerna så jag slapp prata med honom någon längre tid. Givetvis tog det ett tag sen innan han kom, antagligen för han skulle hinna dricka någon öl till.

Jag har gått och funderat ett tag på att starta en anonym blogg. En blogg där jag kan skriva mina riktiga tankar och inte begränsas av att någon vet vem jag är, vad jag står för och vad jag gör.

Jag är en rätt ensam människa, till viss del självvalt. Jag har svårt för att umgås med människor. Oftast ser jag det sämsta i människor även om jag aldrig på något sätt skulle ge luft för de tankarna. Jag drar mig undan i stället.

Jag tänkte detta skulle bli en blogg där jag kan lufta tankar men få konkreta händelse kommer behandlas. Det kommer även bli en del berättande om min bakgrund utan detaljer som berättar vem jag är. Möjligheten att vara anonym öppnar upp för intressanta möjligheter och det är dem jag vill är ute efter. Kanske lufta ideér som inte alltid anses vara korrekta men som folk ibland tänker. Vi får se vad som kommer ur det.